Två saker hindrar föräldrar från att räcka upp handen – därför byggde jag Football Kids Coach

Jag har tre barn och räckte upp handen för att hjälpa till i laget, precis som de flesta andra i svensk barnfotboll.

Det som skiljer mig från många andra som räcker upp handen är att jag hade fotbollen med mig. Jag har spelat sedan jag var liten – först med kompisarna från skolan, där laget och gänget var samma sak. Vid elva bytte jag klubb. Vid fjorton blev jag rekryterad till elitsatsningen i en allsvensk klubbs akademi.

Det som följde var mängder av elitläger, träningar med A-lagstruppen och matcher mot internationellt motstånd.

Jag har ingen tränarutbildning. Det jag har är åren på planen.

Det gav mig en gräddfil in i ledarrollen – tur snarare än förtjänst. Men det har också gjort att jag sett tydligt vad andra får kämpa med, och hur mycket modigare det är att räcka upp handen helt utan den bakgrunden. Det är de föräldrarna som bär svensk barnfotboll.

De två sakerna som stoppar folk

När jag pratar med föräldrar som tvekar inför att bli ledare kommer det alltid ner till samma två saker.

Tiden. Alla föräldrars problem. Ingen har en extra kväll i veckan att lägga på att administrera ett lag ovanpå att faktiskt vara där.

Kunskapen. Den här är underskattad. Många vågar helt enkelt inte, för de vet inte vad man ska göra på en träning. De vet inte vad barn i den åldern ska öva på, i vilken ordning, eller hur man bygger en säsong som hänger ihop.

Det är de två sakerna jag vill minska. Barnfotbollen i Sverige står och faller med hur många vuxna som vågar ställa sig på planen, och varje förälder som avstår för att det känns för svårt är ett lag som får det tuffare.

Och varje förälder räknas, bokstavligt. En ledare till betyder mindre grupper, kortare köer vid övningarna och fler bollkontakter per barn. Det betyder att någon hinner se det barn som behöver bli sett just den träningen. Det betyder att de två som redan drar lasset inte är slutkörda vid halva säsongen, och att laget fortfarande har ledare nästa år.

Det omvända gäller också. När ingen räcker upp handen blir grupperna för stora och träningen blir kö i stället för spel. Barnen som tröttnar först är sällan de som redan älskar fotboll – det är de som var på väg att börja tycka om den.

Du behöver inte vara bäst i föreningen. Du behöver vara där.

Målet är att lösa ett problem som finns i alldeles för många lag, och framför allt i breddföreningarna. Det är där marginalerna är minst: ingen anställd som tar hand om det administrativa, inga resurser att köpa in hjälp, bara föräldrar som får lösa det på kvällar och helger vid sidan av jobbet. Och det är där de allra flesta barn spelar.

Football Kids Coach är mitt sätt att göra steget kortare. Game tar hand om tiden. Practice tar hand om kunskapen.

Tiden: matchdagen och poolspelet

Jag var helt oförberedd på administrationen.

Vid halva första säsongen hade jag flera WhatsApp-grupper igång samtidigt. En med föräldrarna. En med de andra ledarna. En som klubben startat. Och en som någon startade för "bara det här sammandraget" och som sedan aldrig dog.

Informationen fanns. Den fanns bara överallt.

Matchprogrammet kom som en PDF i mejlen. Närvaron samlades in i föräldragruppen, där den försvann under trettio meddelanden om vem som kunde köra. Laguppställningen skrev jag i anteckningsappen vid köksbordet på fredagskvällen och klistrade in i ledargruppen sent på kvällen. På lördagsmorgonen kom avhoppen, i olika grupper, och då stämde ingenting längre.

Det värsta var inte tidsåtgången. Det var att jag aldrig litade på att det jag höll i handen var aktuellt – och att de andra ledarna satt med varsin version av samma sanning.

Sammandragen var en egen historia. När vi själva arrangerade blev det snabbt orimligt: flera lag, ett par planer, matchlängd, vila mellan omgångarna och kravet att ingen ska spela två matcher i rad. Jag satt med kalkylblad. Jag ritade rutnät på papper. Jag räknade om flera gånger och hittade ändå en krock. Och när schemat väl var klart skulle det ut till alla föräldrar, som alla frågade samma sak: när spelar vi?

Det jag faktiskt inte klarade i huvudet

En sak grämde mig mer än tidsåtgången: rättvisan.

Jag ville att alla barn skulle få starta. Jag ville att vilan skulle rotera i stället för att fastna på samma två spelare. Och jag ville att det skulle fortsätta stämma när någon hoppade av mitt under dagen.

Det går inte att hålla i huvudet mellan fyra matcher på en lördag. Det går knappt att hålla på papper. Jag upptäckte gång på gång i efterhand att vissa barn startat flera matcher och en del inte fått starta alls, och det är ingen känsla man vill ha på väg hem från en cup.

Så det blev den första funktionen jag byggde ordentligt. Game räknar laguppställningen per omgång utifrån en enkel princip: alla ska starta minst en match. Startplatserna går till dem som har minst starter hittills under dagen. Avbytarplatserna går till dem som stått över mest, så vilan roterar.

Och den räknar om när verkligheten händer. Någon hoppar av, så fylls startplatsen från bänken och bänken från dem som stod över. Någon dyker upp sent, så går hen in på en ledig startplats eller direkt till bänken. Räknar du om mitt i dagen tar appen hänsyn till matcherna som redan spelats, så rättvisan gäller hela dagen och inte bara framåt. Allt går att ångra – jag har tryckt fel vid sidlinjen tillräckligt många gånger för att veta att det behövs.

Resten av Game växte fram ur samma frustration. Matchprogrammet i PDF-form blev en uppladdningsfunktion som fyller i matchdagen åt dig. De många chattgrupperna blev ett delat ledarteam där alla ser samma matchdag i realtid, inklusive matchklocka och bytepåminnelser. Kalkylbladet för poolspel blev en schemaläggare: lag, planer, matchlängd och vila in, färdigt schema ut – som utskrift till kiosken eller delbar länk med QR-kod till föräldrarna. Matchtiderna hämtas från SvFF:s tävlingsbestämmelser och sätts automatiskt efter lagets spelform, från 3-manna till 11-manna.

Kunskapen: den röda tråden

Den andra halvan är svårare, och viktigare.

Om kunskapen om fotboll och fotbollsegenskaper inte finns brister nästan alltid den röda tråden. Träningarna blir enskilda pass som inte bygger på varandra. Man kör det man råkar komma på, eller det man såg någon annan göra. Barnen har kul – men de utvecklas inte i den riktning man tänkt sig, för det fanns ingen riktning.

Det är inte ledarens fel. Det är ett kunskapskrav som ingen bett om att få.

Practice tar bort det kravet. Du väljer träningar utifrån pass som är kategoriserade efter fotbollsegenskaper – du behöver alltså inte veta vilken övning som tränar vad, det står där.

Eller så låter du appen bygga hela säsongen. Årsplaneringen fungerar så här:

1. Du väljer säsongsdatum – start, slut och eventuella uppehåll.
2. Du väljer fokusområden, alltså vilka egenskaper laget ska utveckla.
3. Du anger hur många träningar ni har per vecka.

Practice bygger ett årsschema som gradvis ökar nivån på övningarna men behåller inriktningen. Den röda tråden är inbyggd i planen i stället för att vara något du måste hålla i huvudet.

Och den justerar sig. Efter varje pass lämnar du feedback: var övningen för svår sänks svårighetsgraden framåt, var den för enkel höjs den. Planen följer laget i stället för tvärtom.

Därför hänger de ihop

Game och Practice delar lag, trupp och ledarteam. Du registrerar spelarna en gång och de följer med från tisdagsträningen till lördagens sammandrag. Ingen dubbelregistrering.

Men den viktigare kopplingen är den andra: tid och kunskap är de två sakerna som gör att folk avstår. Tar du bort bara den ena kommer de fortfarande inte.

Prova det

Game eller Practice kostar 39 kr/mån styck för ett lag med obegränsat antal ledare. Båda tillsammans kostar 49 kr/mån eller 499 kr/år. Har klubben flera lag finns extralag för 199 kr/år.

Varje nytt lag startar med sju dagars gratis provperiod. Ingen bindningstid.

Om du har funderat på att räcka upp handen men tvekat för att du inte har tiden eller kunskapen – det är exakt dig det är byggt för.

Prova gratis i 7 dagar